The botten is nådd

Jag som inte trodde att det kunde bli värre än lördagen.
Tji fick jag.

Gårdagskvällen slutade i tårar (...och då har jag ändå LÅNGT till tårar...)
Frustration, otillräcklighet, ilska, ledsenhet var bara några av känslorna
Efter en helvetisk natt med mycket vånda och tankar blev det akutmöte.

Nu ska jag bara känna efter innerst inne hur jag vill göra i fortsättningen.
Men ett är säkert: Jag tänker inte ha ett jobb där jag mår dåligt och som får mig att gråta.
Då slutar det inte bra, och jag är livrädd för att falla tillbaka i de anorektiska klorna.