Blev så upprörd under lunchen förut så jag stack hem en snabb på rasten.
Skulle sätta mig ner för att äta min goda lunch.
Och när jag ska hälla ut burken med grönsaker på tallriken upptäckte jag att de var fullkomligt dränkta i olja - mamma hade sett sin chans imorse när jag var på övervåningen.
Jag vet att jag borde kunna äta de ändå, men just då blir jag så förbannad. Mest för att hon går bakom ryggen på mig. Oljan i sig gör väl inte såå mycket men just grejen att hon gör det bakom ryggen. Det är ju i all välmening, men jag tappar ju förtroendet för henne när sådant händer. Minns när jag var som sjukast hur de hällde grädde i min mat - och självklart upptäckte jag det, men de blånekade ända tills jag fick fram bevis på att de gjorde det.
Nu hände det igen - och jag blev lika besviken.
(Tur att det var grönsakerna och inte maten som fått sig en dusch...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Löjligt att de fortfarande håller på så när du kommit så långt! ser de inte det?
Hoppas ni kan prata om det så de inser hur fel det är och att det inte händer igen!
Kram
Hej!
Undrar bara en sak... När blev du frisk? Eller alltså... När började du tänka om/vad fick dig att tänka om? Åt du enligt schema och kom en dag på att svälta sigsjälv är helt korkat :/? eller hände något annat speciellt?
Hoppas du inte tar illa upp.. <3 Du behöver inte svara om du inte vill. Har ingen blogg, men du får gärna svara här i kommentarerna om du vill. Kollar förbi senare :P.
anonym:
Jag är långt ifrån frisk idag. jag brottas ständigt med demonerna, men idag kan jag förhålla mig till dom på ett annat sätt än vad jag kunde när jag var som sjukast. jag vet (oftast) om det är det friska som talar eller den sjuka Hanna. jag var som sjukast för exakt två år sedan och blev inlagd på sjukhus. hjälpte inte särskilt mycket, men har efter det gått regelbundet i terapi. Den största vändningen kom när jag började med medicin och började jobba. sedan har allt kommit efter sig. det tar tid ! men när jag väl beslöt mig för att försöka och ge det en chans - jag vet ju precis hur jag svälter mig jag kan ju alltid börja om det friska livet inte är något för mig - men jag upptäckte att det faktiskt finns ett liv att leva bortom anorexin. och det är UNDERBART!:)
Skicka en kommentar